söndag 30 mars 2014

Vårråddar och lite känslor kommer upp.

Sådär ja. Nu håller jag på att plocka fram alla möbler och krukor ur förrådet. Med två små stjälpredor tar det sin tid men det mesta fick jag fram ändå. Maken hjälpte till med stora terassbordet och trädgårdsgungan sen. 
Jag kan inte hålla mig i skinnet - jag vill gräva! Flytta om! Plantera! Trädgårdera! 


Vårens hittills största projekt har ändå varit att fläta ett pilstaket. Nu döljer det grannens skräpiga kompost och 13 blåa vattentunnor och vi fick ett så snyggt vindskydd på köpet! Riktigt nöjd är jag! 


På västfronten går det trögt ännu. En oliwerblomma i kruka lyser upp och.. 


I år har jag fem snödroppar som blommar försiktigt. 

Från min trädgård till han som skrev en bok 1997 som jag köpte 2007 och kände mig pirrig i magen, som om jag med denna bok gläntade på dörren till en förtrollad värld. En värld som jag levde i dom barn men som jag lämnade när jag gick in i drogdimman. En värld som jag suktade efter. 
Jag vågade knappt visa boken åt min man, rodnade när han frågade om jag köpt en blom bok. 
Visste inte vad det var som hade hänt med mig men känslan, den lämnade inte mitt hjärta och jag fastnade, sögs in. In i trädgårdens underbara värld! 


Denhär boken. Rimfrost och trädgårdsdrömmar av hannu satenström. 
Den triggade igång mig och när jag kom hem började jag gräva. Och gräva. Och gräver än idag så fort jag får tillfälle. 
Jag älskar trädgård. Älskar jorden och växterna och dofterna. Känslan och lugnet och pirret i kroppen! 

I torsdags var hannu sarenström gästföreläsare vid Arbis i nykarleby, 20km härifrån och jag var förstås där och lyssnade. 


Jag kunde nästan hans ord utantill och innantill eftersom jag har läst hans böcker , blogg och artiklar i tidningar så ofta. 
Men en vördnad kände jag. För någon som är så kär i trädgård. Som vågade följa känslan och välja denna väg i livet. 
Och som ger så mycket av sig själv åt andra. 

Jag fick förstås lite panik av den stora folkmassan och var inte alls beredd på att han skulle komma fram och hälsa på mig när han kände igen mig så jag känner mig lite löjlig ön idag som inte fick något vettigt sagt. Men det e bara en bisak. 
Mitt trädgårsliv skulle inte vara som det är utan hannus inspirerandr böcker. Så tack Hannu! 
Och tack till mina föräldrar som även de har inspirerat mig och lärt mig mycket om trädgård, för att inte säga gett mig oändligt mycket växter som jag med åren har massförökat och är grunden i min trädgård. 

Trädgård ja. 
Tänk vad den kan göra med oss.