Förra inlägget blev så fel, så jag gör ett nytt försök..
Jag måste pausa.
varva ner.
hinna ifatt mina känslor.
Det har varit 8 hårda månader, 8 månader med mycket rädsla, sorg, glädje och kärlek.
Vi behöver ta igen oss - alla fyra.
Med Oliwers födelse vändes hela världen upp och ner.
Tiden stannade och allt fick en ny mening.
Han kämpade oerhört mycket de första månaderna och gick igenom två livsavgörande operationer av matstrupen och lungorna.
Det var kanyler, 5 st antibiotika, näringslösningar, morfin, syretuber, nasaler, andningshjälp, narkoser, blodtillförsel,ultraljud, röntgen mest varje dag, slemsug varje timme, kvävningstillstånd, blåhet, gråhet, syrebrist, och tårar.
Och nu kommer allt tillbaka, chocken släpper och tårarna rinner.
Jag försöker varva ner i trädgården - hitta något slags lugn.
Men stressen finns alltid där.
Rädslan för att han ska bli dålig igen, för risken finns alltid där..just bakom knuten..
Vårt liv kretsar väldigt mycket kring Oliwers ätande. Han har svårt att äta så det tar sin tid.det brukar vara ungefär såhär; 8:00-8:30 gröt, 9-10 välling, 11-11:30 lunch, 12-13 välling, 14-14:30 gröt, 15-16 välling, 17-17:30 middag, 18-19 välling..osv... ja ni fattar.. inte så mycket svängrum där emellan..
Vi har öppen trädgård och atalje nästa helg och jag vet faktist inte hur jag ska orka, för jag e så pedantisk och vi har inte hunnit med i år heller. Hoppas iallafall att de som kommer har förståelse för vår livssituation..
Jag borde lära mig att ta det lugnt, inte ställa så stora krav..
varva ner.
Men nu så..
Jag kommer att ta det ännu lugnare med bloggen,
lugnare med projekten.
Låta det ta sin tid, låta barnen ta sin tid.
hinna ifatt.
låta maken hinna ifatt sina känslor också.
kramas och låta känslorna komma ut.
pausa.