Tack Karolina för utmärkelsen :)

Såhär skriver Karolina;

En Inspirerande Trädgåds Blogg - bekännelsen kunde man ge till varje blogg man läser. Varje gång hittar man på nya ideer, lär sig något nytt, njuter av att se på vackra bilder, eller blir sugen på att skaffa sig nya växter ... Det finns så många härliga trädgårds blogg! Tack till er ALLA att ni finns och delar med er!

Det skulle vara så kul om ni som har mottagt bekännelsen skulle vela dela med er med någon av följande:

1) Hur föddes kärleken för trädgården och trädgårds bloggandet?

2) Berätta om den mest förunderliga, härliga, rara, vackraste eller minnesfullaste favorit växten som växer  i din trädgård.

3) Hurdan är din trädgårds filosofi

***

Så jag ska försöka berätta lite om mitt trädgårdsliv då.

Hur kärleken till trädgården föddes?

Den föddes för länge sedan, när jag var omkring 8 år och snattade växter av pappa som jag sen planterade i en glänta i skogen hemma. Jag grävde också en liten damm och släpade hem växter från farmor och farfar som jag planterade där...

Jag hade också ett litet trädgårdsland där jag odlade morötter, lök, sallat och ärtor varje sommar..och förstås en liten rabatt vid lekstugan. Men jag var förälskad i det vilda och gläntan i skogen var det bästa jag visste...

Sen blev jag tonåring och tog avstånd till allt som hade med trädgård att göra. 

Vi köpte hus och jag tänkte inte så mycket på trådgården men var glad över att det fanns äppelträd på tomten..

Sen råkade jag läsa Hannu Sarenströms Trädgårdsmagi och någonting väcktes till liv igen.

Jag gick ut en dag i trädgården och såg den med helt nya ögon. Jag behövde den, den ropade på mig med en sån kraft att jag inte längre kunde motstå den. 

Och där började vi, trädgården och jag. Med en hosta och drömmen om en lummig glänta mitt i villområdet på en tom nydrenerad gräsmatta..Det var 4 år sedan och idag känns det som om jag alltid har haft min vän trädgård vid min sida.

Trädgårdsbloggandet är inte alls lika glamoröst. Det började mera som ett sätt att föra dagbok över vad jag gjort och lite tankar. Jag önskar jag hade mera tid för bloggandet och att jag hade mera fint att visa upp..men i detta nu med två småbarn varav en sjuk så finns inte rikitgt tiden, eller ens orken till allt jag skulle vilja hinna. Men en vacker dag så ska jag bli en bra bloggerska.

Favoriten

Det är nog crocus.

Det har alltid varit the one, ända sedan barnsben.

Jag visste ju inte att de hette crocus då förstås men längtan efter dedär mjukt lila och vita små skålarna som kom upp ur det torra gräset just vid skogskanten bredvid äppelträden och fäboden varje vår - jag älskade dem! Gick på tå för att inte trampa ner någon som kanske var påväg upp, sökte, grävde i gräset och satt på stenen bredvid i vårsolen och tittade på de små blommorna. De gav mig ett lugn redan då och fortfarande älskar jag crocus. Planterar varje höst fler och fler i min egen trädgård men jag behöver fler - överallt!

Filosofin

Jag försöker att inte låsa fast mig utan ger utrymme för nya infall och förälskelser. Låter trädgården leva och utvecklas med mig för att vi inte ska stagnera. Vi är ett jag och min gröna värld och i ständig rörelse påväg mot ett oklart mål men ändå påväg - tillsammans.